Jag litar inte på någons förmåga. Varje möte med de människor som drönar runt i denna vår värld bekräftar min innersta misstanke: de gör sig inte förtjänta av sina rättigheter, de lever inte upp till sina skyldigheter. I en värld av massivt överflöd, med informationsteknologi som har gjort att den mänskliga civilisationen utvecklats som helhet, och med möjligheten att skapa i stort sett vad som helst så gör de... ja, vad?
De går till jobbet varje morgon och kommer hem uttröttade och tittar på vad avföring nu Stenbeck-sfären bestämt sig för att pytsa ut i etern. De hatar muslimer för att ha någon att hata, och skälen de anger är sådant de annars propagerar för ("de har så sjuk kvinnosyn" heter de ena kvällen om muhammedanerna, medan "kvinnor måste få vara kvinnor, jag förstår inte varför de där djävla feministerna får hålla på med sitt manshat på universiteten" ekar i stugorna nästa dag). De tänker som idioter och talar som barn. De skaffar sig information om omvärlden genom att läsa kvällstidningar - bara det faktum att dessa tidningar säljer som smör och har extremt välbesökta hemsidor får mig att vilja elda upp något, vad som helst.
Det djävliga är att jag inget har att säga till om. Jag sitter bara här, utan någon egentlig kontakt med samhället, och parasiterar lite lätt på välfärdssystemet. Jag vet att jag är bättre än alla andra, men jag har inte mycket att visa upp.
Men jag litar fan inte på dem; jag tror inte på demokratin längre. De behöver styras med järnhand. Socialdemokraterna har gjort ett bra jobb med att bearbeta massan med jämställdhetstankar, förmodligen beroende på att starka sossar faktiskt arbetat aktivt med detta. Rasismen gick man bet på, antagligen av samma skäl men tvärtom - varenda djävel är ju rasist, även sossetoppen såklart. Men det behövs mer. Om alla ska jobba för allas välfärd behöver de tvingas. Tvingas!
Jag propagerar inte för någon proletariatets diktatur, för proletariatet är den dummaste samling människor som överhuvudtaget existerar. Varje gång jag ser en fet white-trash-donna med mjukisbyxor, hårdrockströja, blonderat hår med utväxt, ring i ena näsborren, crocs, och den svank-tatuering som Brooke Hogan på TV så elegant döpt till "tramp stamp" skrattar jag av skräckblandad förtjusning över att den här människan faktiskt får rösta i valet till vårt parlament. Välkommen in i värmen Sverigedemokrater, nog fan är mer än fyra procent av befolkningen tillräckligt dumma för att rösta på er!
Jag hatar de fattiga, jag hatar de rika mest av allt, och medelklassen föraktar jag och ser som hamstrar. Dags att börja smida planer för ett revolutionärt parti med sloganen "Genom hatet ska vi segra".
Ibland, ofta, vill jag fly ut i skogen där man kan vara sig själv och leva enligt de traditioner man själv skapar. Det som fick mig att tänka på detta var att jag idag, när jag planlöst vandrade runt, fick ett otroligt behov av att klia mig på röven, mitt emellan skinkorna. Jag hamnade i en mardrömslik situtation. Det var människor överallt. När jag rundade ett hörn till en gata som brukar vara övergiven var ett vägarbete i full gång och feta tanter solade utanför husportarna. Jag vandrade gatan fram, spastiskt ryckande, för att slutligen bege mig ut på en liten trottoarplätt utan hus, bredvid en tom parkeringsplats och en väg där inga bilar just nu åkte. En sista koll över axeln bara... och visst fan går det någon liten djävla skolkande högstadiebrutta där och röker på en olagligt tillskansad cigarett!
I sådana lägen längtar jag efter att springa naken i djungeln och bete mig precis så som det är naturligt att bete sig. Kliar det, så kliar man, ska det vara så jävla svårt för de sociala konventionerna att förstå det?
Ibland känns det som om alla sociala regler bara finns där för att djävlas med en:
Man ska vänta med att äta tills alla har fått mat, hur hungrig man än är
Man ska inte klia sig när det kliar
Man ska inte fisa även om gaserna trycker sig mot rektum som en galen hop amerikaner mot varuhusets dörrar en readag
Man ska inte skratta om någon ramlar, även om det är sjukt roligt
Man ska inte låtsas om det om man själv halkar går ner i spagat så att ljumskarna trasas sönder till slamsor, nej upp igen och gå därifrån med sur min och ignorera att alla skrattar inombords
Ibland är reglerna en utmaning. Man kan känna sig som en stoisk buddhist när man lugnt väntar trots att ångorna från maten ringlar sig in i näsan och rakt upp i hjärnbarken. Men ibland vill man bara slita av sig kläderna mitt på gatan och bita första bästa förbipasserande, gnugga rumpan mot närmsta cementblock och försvinna upp i närmsta träd.
I sådana lägen längtar jag efter att springa naken i djungeln och bete mig precis så som det är naturligt att bete sig. Kliar det, så kliar man, ska det vara så jävla svårt för de sociala konventionerna att förstå det?
Ibland känns det som om alla sociala regler bara finns där för att djävlas med en:
Man ska vänta med att äta tills alla har fått mat, hur hungrig man än är
Man ska inte klia sig när det kliar
Man ska inte fisa även om gaserna trycker sig mot rektum som en galen hop amerikaner mot varuhusets dörrar en readag
Man ska inte skratta om någon ramlar, även om det är sjukt roligt
Man ska inte låtsas om det om man själv halkar går ner i spagat så att ljumskarna trasas sönder till slamsor, nej upp igen och gå därifrån med sur min och ignorera att alla skrattar inombords
Ibland är reglerna en utmaning. Man kan känna sig som en stoisk buddhist när man lugnt väntar trots att ångorna från maten ringlar sig in i näsan och rakt upp i hjärnbarken. Men ibland vill man bara slita av sig kläderna mitt på gatan och bita första bästa förbipasserande, gnugga rumpan mot närmsta cementblock och försvinna upp i närmsta träd.
Papas nya lagar för Papadömet Sverige:
1. Namnbyte: Sverige byter genast namn till Demokratiska Republiken Svea - dels för att "Demokratiska Republiken" är kitschigt och får en att tänka på mordiska afrikanska diktatorer, dels för beroende på punkt 2 (nedan), dels för att Moder Svea är en het böna som förtjänar att uppvärderas - det vet jag för jag hade en nästan nakenbild på henne inlindad i svenska flaggan när jag var liten - och dels för att "rige" är danska och inget som hör hemma norr om sundet.
2. Kungamord: Kungen med familj avskjuts i någon av sina jaktparker. Rojalister får, om de vill, försöka agera djurrättsaktivister och skydda det blåblodiga gänget. Svea blir en republik. Jakten direktsänds i SVT. Även kungens närmre släktingar måste schavotteras. Alla kungens pengar och ägodelar konfiskeras, och detta utsträcker sig även till adelssvinen som bökar runt i sina sedelhögar i gods och paradvåningar över hela landet. Allt ska tas ifrån dem, de ska inte få lämna landet, och det enda yrke de ska få ta är städyrket och möjligtvis andra tunga jobb där andra människor inte utsätts för deras smitta. Låt mig noga poängtera att detta gäller även ädlingar som skäms över sitt arv, eller som bara använder pengarna till att skapa konst eller skriva böcker eller skådespela - den enda som kommer undan är den som redan helt avsagt sig alla de pengar och kontakter adelskapet innebär, vilket jag inte tror är någon alls. De som njutit orättvisans frukter så länge ska utan att passera Gå förpassas till den andra änden av våldtäktskvastskaftet.
3. Hela produktionen syndikaliseras och alla fabriker och liknande ska styras av de som arbetar där, i demokratisk anda. Chefers och ägares öden avgörs i folkdomstolar av folket på arbetsplatsen och den närmaste trakten. Konsulter förvisas till USA.
4. All egendomsrätt för individer upphör. Den enda som äger något är staten, alltså jag, och jag kan nog hitta på något vettigt sätt att lägga upp det hela. Människor får ansöka om ett möte med mig, och är de vettiga så lyssnar jag, är de dumma i huvudet blir det krokodilgropen. Då får jag nog bara genomtänkta förslag, och dessutom får jag chansen att mörda en massa idioter med för höga tankar om sig själva.
5. Överhuvudtaget sker en hel del "försvinnanden" i följande kategorier av människor: rika, korkade, böghatande, småsinta, mäktiga, irriterande och våldsamma. Om jag känner mig själv rätt är det nog ungefär en tiondel, kanske en femtedel, av befolkningen kommer att finnas kvar efter utrensningarna (som vi kommer att kalla Det Stora Partyt), men behövs det fler? Det bästa är att alla dryga män som tror att det är just de som är den supervettiga snubben som ju bara måste vara kvar och lägga ut orden om hur allt borde vara, det är just de som kommer att ryka först. Alla utom en då förstås, för någon måste ju styra upp allt, någon som faktiskt vet hur det ska vara.
6. Hela samhället förvandlas till ett allomfattande konstverk som bara är helt sjukt kul att leva i och producerar det alla behöver på ett lugnt och mysigt sätt. Länge kommer vi kunna leva på att bara äta ur frysdiskarna och ge intervjuer, men senare kommer vi noggrannt sköta ett av kärnkraftverken och kanske några dammar och vindsnurror, vi kommer hålla igång några storjordbruk och gruvan i Kirunavaara så att vi kan byta till oss grejer från utlandet (naturligtvis ingår det i kontraktet att inget av stålet får gå till krigsmateriel, då upphör handeln omedelbart). Själva huvudstaden kommer nog ligga någonstans i mitten av landet, typ runt Örebro (som först jämnas med marken och besvärjs med vit magi så att ångesten försvinner), och därifrån kan man göra utflykter till exempel med ett av alla tågen i vi pallat upp, eller med cykel.
7. Sen har vi det bara bra allihop så länge vi lever. Ibland ger vi oss över gränsen och jagar norrmän för att sedan låtsas som ingenting. Ibland jämför vi barnen med finnarna i Pisa-test och trycker resultatet på det officiella dasspapperet. Ibland spelar vi in en storfilm i fjällen, och ibland tar vi industrisemester allihop och lever på rötter och lavar i en månad.
1. Namnbyte: Sverige byter genast namn till Demokratiska Republiken Svea - dels för att "Demokratiska Republiken" är kitschigt och får en att tänka på mordiska afrikanska diktatorer, dels för beroende på punkt 2 (nedan), dels för att Moder Svea är en het böna som förtjänar att uppvärderas - det vet jag för jag hade en nästan nakenbild på henne inlindad i svenska flaggan när jag var liten - och dels för att "rige" är danska och inget som hör hemma norr om sundet.
2. Kungamord: Kungen med familj avskjuts i någon av sina jaktparker. Rojalister får, om de vill, försöka agera djurrättsaktivister och skydda det blåblodiga gänget. Svea blir en republik. Jakten direktsänds i SVT. Även kungens närmre släktingar måste schavotteras. Alla kungens pengar och ägodelar konfiskeras, och detta utsträcker sig även till adelssvinen som bökar runt i sina sedelhögar i gods och paradvåningar över hela landet. Allt ska tas ifrån dem, de ska inte få lämna landet, och det enda yrke de ska få ta är städyrket och möjligtvis andra tunga jobb där andra människor inte utsätts för deras smitta. Låt mig noga poängtera att detta gäller även ädlingar som skäms över sitt arv, eller som bara använder pengarna till att skapa konst eller skriva böcker eller skådespela - den enda som kommer undan är den som redan helt avsagt sig alla de pengar och kontakter adelskapet innebär, vilket jag inte tror är någon alls. De som njutit orättvisans frukter så länge ska utan att passera Gå förpassas till den andra änden av våldtäktskvastskaftet.
3. Hela produktionen syndikaliseras och alla fabriker och liknande ska styras av de som arbetar där, i demokratisk anda. Chefers och ägares öden avgörs i folkdomstolar av folket på arbetsplatsen och den närmaste trakten. Konsulter förvisas till USA.
4. All egendomsrätt för individer upphör. Den enda som äger något är staten, alltså jag, och jag kan nog hitta på något vettigt sätt att lägga upp det hela. Människor får ansöka om ett möte med mig, och är de vettiga så lyssnar jag, är de dumma i huvudet blir det krokodilgropen. Då får jag nog bara genomtänkta förslag, och dessutom får jag chansen att mörda en massa idioter med för höga tankar om sig själva.
5. Överhuvudtaget sker en hel del "försvinnanden" i följande kategorier av människor: rika, korkade, böghatande, småsinta, mäktiga, irriterande och våldsamma. Om jag känner mig själv rätt är det nog ungefär en tiondel, kanske en femtedel, av befolkningen kommer att finnas kvar efter utrensningarna (som vi kommer att kalla Det Stora Partyt), men behövs det fler? Det bästa är att alla dryga män som tror att det är just de som är den supervettiga snubben som ju bara måste vara kvar och lägga ut orden om hur allt borde vara, det är just de som kommer att ryka först. Alla utom en då förstås, för någon måste ju styra upp allt, någon som faktiskt vet hur det ska vara.
6. Hela samhället förvandlas till ett allomfattande konstverk som bara är helt sjukt kul att leva i och producerar det alla behöver på ett lugnt och mysigt sätt. Länge kommer vi kunna leva på att bara äta ur frysdiskarna och ge intervjuer, men senare kommer vi noggrannt sköta ett av kärnkraftverken och kanske några dammar och vindsnurror, vi kommer hålla igång några storjordbruk och gruvan i Kirunavaara så att vi kan byta till oss grejer från utlandet (naturligtvis ingår det i kontraktet att inget av stålet får gå till krigsmateriel, då upphör handeln omedelbart). Själva huvudstaden kommer nog ligga någonstans i mitten av landet, typ runt Örebro (som först jämnas med marken och besvärjs med vit magi så att ångesten försvinner), och därifrån kan man göra utflykter till exempel med ett av alla tågen i vi pallat upp, eller med cykel.
7. Sen har vi det bara bra allihop så länge vi lever. Ibland ger vi oss över gränsen och jagar norrmän för att sedan låtsas som ingenting. Ibland jämför vi barnen med finnarna i Pisa-test och trycker resultatet på det officiella dasspapperet. Ibland spelar vi in en storfilm i fjällen, och ibland tar vi industrisemester allihop och lever på rötter och lavar i en månad.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)