Att handskas med verkligheten

Jag arbetar med barn från samhällets baksida. Barn som skitits ut med lavemangsvattnet och krälar runt i vattenlåsets dynga, intrasslade i avrakat benhår, avborstat huvudhår, nagelbitar, tvålfett och hudflagor samlade till gråa svampiga klumpar. Barn som skadats av sin miljö och sitt genetiska arv. Barn av föräldrar som inte bryr sig utan bara skaffar fler barn och sprider ut dem överallt likt vägglöss. Dessa barn är egentligen ett starkt argument för de som förespråkat en genpoolsrensning genom sterilisering av vissa samhällsgrupper, eftersom de inte klarar sig i samhället, kostar ofantliga summor pengar och energi och inte blir ordentligt omhändertagna av sin släkt. Och man bara vet att de, fångade i det sociala arvet, kommer att upprepa sina föräldrars livsval, skaffa barn överallt och sedan på sitt eget idiotiska sätt lära barnen att misslyckas.