Poor Papa poopar

Jag litar inte på någons förmåga. Varje möte med de människor som drönar runt i denna vår värld bekräftar min innersta misstanke: de gör sig inte förtjänta av sina rättigheter, de lever inte upp till sina skyldigheter. I en värld av massivt överflöd, med informationsteknologi som har gjort att den mänskliga civilisationen utvecklats som helhet, och med möjligheten att skapa i stort sett vad som helst så gör de... ja, vad?

De går till jobbet varje morgon och kommer hem uttröttade och tittar på vad avföring nu Stenbeck-sfären bestämt sig för att pytsa ut i etern. De hatar muslimer för att ha någon att hata, och skälen de anger är sådant de annars propagerar för ("de har så sjuk kvinnosyn" heter de ena kvällen om muhammedanerna, medan "kvinnor måste få vara kvinnor, jag förstår inte varför de där djävla feministerna får hålla på med sitt manshat på universiteten" ekar i stugorna nästa dag). De tänker som idioter och talar som barn. De skaffar sig information om omvärlden genom att läsa kvällstidningar - bara det faktum att dessa tidningar säljer som smör och har extremt välbesökta hemsidor får mig att vilja elda upp något, vad som helst.

Det djävliga är att jag inget har att säga till om. Jag sitter bara här, utan någon egentlig kontakt med samhället, och parasiterar lite lätt på välfärdssystemet. Jag vet att jag är bättre än alla andra, men jag har inte mycket att visa upp.

Men jag litar fan inte på dem; jag tror inte på demokratin längre. De behöver styras med järnhand. Socialdemokraterna har gjort ett bra jobb med att bearbeta massan med jämställdhetstankar, förmodligen beroende på att starka sossar faktiskt arbetat aktivt med detta. Rasismen gick man bet på, antagligen av samma skäl men tvärtom - varenda djävel är ju rasist, även sossetoppen såklart. Men det behövs mer. Om alla ska jobba för allas välfärd behöver de tvingas. Tvingas!

Jag propagerar inte för någon proletariatets diktatur, för proletariatet är den dummaste samling människor som överhuvudtaget existerar. Varje gång jag ser en fet white-trash-donna med mjukisbyxor, hårdrockströja, blonderat hår med utväxt, ring i ena näsborren, crocs, och den svank-tatuering som Brooke Hogan på TV så elegant döpt till "tramp stamp" skrattar jag av skräckblandad förtjusning över att den här människan faktiskt får rösta i valet till vårt parlament. Välkommen in i värmen Sverigedemokrater, nog fan är mer än fyra procent av befolkningen tillräckligt dumma för att rösta på er!

Jag hatar de fattiga, jag hatar de rika mest av allt, och medelklassen föraktar jag och ser som hamstrar. Dags att börja smida planer för ett revolutionärt parti med sloganen "Genom hatet ska vi segra".