Läraren måste alltid vara optisk i sina bedömningar. Ibland rentav koptisk när ämnet så faller, faller ur elevens ("pupillens" på engelska) kläggiga röra till medvetande. Irisk, måste man vara, när pupillens iris så bjuder, alltså när det blir perifert och ämnet avviker från eleven så att den stackars unga själen står där och tvingas haspla ur sig allt det som spelas upp i dess inre tragikomiska teater. Då blir läraren irisk. Full, vildögd, oregerlig, sparkar sönder elevarbetets dörr med stövelbeklädd fot och ropar "OY!"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar