Poor Papa poopar

Trots min nihilism och min förvirring, är jag övertygad om att vissa saker är sanna och korrekta. Jag har lärt mig dem genom tiderna, långsamt långsamt, en i taget.

* Minnets funktion är inte att lagra information utan att förbereda varelsen med minnet för framtida händelser. Minnet blickar alltså framåt, inte bakåt. Egentligen.

* Vi människor fungerar med hjälp av miniprogram som vi executar i situationer där de verkar passa. Vi har ett litet program för att gå på lokalbussen och dra vårt kort eller betala chauffören, så det är enkelt. Vi har kanske inte ett program för att gå på långfärdsbussen, så då blir vi lite nervösa. Och mest nervösa är vi när vi ska påbörja något helt nytt, då har vi inget program alls. Mest funktionella är de som har övergripand, ospecifika program, och de som har program som snabbt skapar egna underprogram istället för att stanna av och överlåta programskapandet åt huvud(haha!)enheten.

* En konstnärs handikapp blir till konstnärens kännetecken och stil, om konstnären bara har tid att skapa. Det finns inget dåligt ljud, bara dåliga öron.

* Brist på sammanhang är den minsta gemensamma nämnaren för alla psykiska åkommor, från schizofreni till smådeppighet.

* Det finns inget sammanhållet jag, ens teoretiskt. Medvetandet är ett ständigt bråk om hur kroppen ska agera, men kroppen gör ändå i stort sett som den vill. Jaget kan möjligtvis vara den stackare som ser hela sitt liv passera som en film: "varför gjorde jag så egentligen?"

* Människor blir som man behandlar dem, om man behandlar dem på ett konsekvent sätt (annars får de psykiska problem på grund av brist på sammanhang). Det går att skapa självständiga individer, men då måste man låta bli att säga åt dem att de gör fel hela tiden.

* Alla människor ljuger hela tiden, för sig själva och alla andra. Och det är tur det!