Poor Papa poopar

Detta låter nog varken humanitärt eller humanistiskt, men är det inte dags att återinföra ättestupan? Själv tänker jag inte sitta och vegetera på ålderns höst och känna kroppen falla sönder, och jag irriterar mig fruktansvärt på vårt sjuka kristna arv som får oss att tro att människolivet är mer värt än innehavarens egen önskan att avsluta det - att man måste hålla människor vid liv även om de lider och själva vill dö. Hunter S Thompson sade mot slutet av sitt liv att han hade fått total panik utan vetskapen om att han kunde avsluta livet när han själv ville. Han sköt sig själv när han själv tyckte att det var dags, och vem kan klandra honom för att göra det valet?

Jag tror inte att jag kommer att vilja leva mycket längre än till sjuttio, och den som försöker tvinga mig älskar nog sig själv eller sina traditioner mer än mig.

Gällande självmord i yngre år stör det mig att det verkar vara de med höga ideal och ett rikt inre liv som tar livet av sig, snarare än alla de idioter som lever som djur och ständigt bara tänker på sin egen kortsiktiga njutning. Men förmodligen är väl gruppen Människor Som Blivit Rövknullade Av Pappa (bokstavligt eller bildligt) de som står för den största andelen självmord varje år. Det är för den delen alltid lustigt att tänka på hur mycket krut som läggs ned på vägsäkerhet för att få ner dödstalet under femhundra per år, medan över tvåtusen människor tar sitt liv varje år. Det kanske inte bara är jag som tycker att människor har rätt att bestämma över sitt eget liv och sin egen död.